Flyttbloggen

En blogg om flytt

Få reda på vad din flytt skulle kosta
2013-03-01 - Av Admin

Tävla om inspiration från den berömda inredaren Kelly Hoppen!

Tävlingen är nu avslutad. Tack för alla fantastiska bidrag! Vinnaren kommer att utses inom kort. Hälsningar från Moveria™!

Nu är det dags att utse månadens flytthistoria! Från och med idag och under hela mars månad kommer du att kunna bidra med din bästa, värsta, roligaste, konstigaste eller finaste flytthistoria. Månadens flytthistoria vinner två böcker skrivna av den berömda brittiska inredaren Kelly Hoppen! Hoppen har bland annat designat hem för celibriteter som David och Victoria Beckham, Elton John, Jude Law och många, många fler. Såhär säger Kelly Hoppen om sin inredningsfilosofi:

”My philosophy has always remained the same, its about creating calm balance between order and creation of harmony. How people feel in a space is as important as the way it looks, one can’t be without the other to succeed”

Böckerna som ligger i potten heter HOME och IDEAS och där delar Kelly Hoppen med sig av sin inredningsexpertis och professionella kunskap inom området för att du på egen hand ska kunna skapa ditt personliga hem!

Tävla genom att dela med dig av din flytthistoria i kommentarsfältet till detta inlägg! Du kan också skicka historien till kristin@moveria.se eller dela med dig den på Twitter genom att tagga #flytthistoria i din tweet.

För de 30 första bidragen som lämnar sin mailadress finns det dessutom en bonus! Ni kan välja mellan att få varsin trisslott eller skänka motsvarande belopp till SOS Barnbyar. Så det finns ingen anledningen att inte delta!

Lycka till!

Månadens flytthistoria utses av Moveria™ och kan inte överklagas.
*Moveria™ kan komma att använda materialet i kommande marknadsföring.
Kommentarer (16)

Kommentarer

  • Freddie

    Min bästa flytthistoria innefattar en flytt på över 670 Km! Flyttdagen startade tidigt på morgonen (vid 6.30) i min gamla hemstad Uppsala. Jag och min sambo bodde ihop på 27 kvm på fjärde våningen (högst upp i huset). Man kan tro att 27 kvm inte borde kunna rymma speciellt mycket saker eller möbler, men det gör det! Tillsammans med två kompisar sprang vi upp och ner som galningar för de fyra trapporna. Vi blev ordentligt svettiga och trötta. Särskilt tungt var det att bära ned vår soffa med divan som rymmer ca fyra personer. Efter ca två intensiva timmar med bärande var vi äntligen på väg mot Lund, med hela vårt liv i en proppfylld släpvagn! Sträckan mellan Uppsala och Lund brukar vanligtvis ta ca sju timmar med bil men den här resan tog närmare elva timmar (vi låg i stabila 90km/h pga släpvagnen och tog lite goa matpauser). Väl framme i Lund hade klockan hunnit bli tio på kvällen. Det var nu dags att finna nya krafter och springa upp och ner för trappor igen, dock bara två stycken denna gång! Men innan vi började bära åkte vi och köpte pizza för att fylla på energidepåerna. Allt gick bra fram tills det dags för att bära in våran j#*”a soffa. Vi var mycket trötta och soffan var mycket tung, för att inte nämna otymplig. Efter mycket om och men samt några svordomar var äntligen allt på plats. Klockan hade vid det här laget hunnit bli halv tolv på natten. Det återstod nu bara att åka och lämna släpet, då vi hade bokat ett så kallat ”one way” släp. Avlämningsdepån låg som tur var nära och vi var snart tillbaka i lägenheten igen. Väl i lägenheten var det dags för att avnjuta en flaska champagne som min sambo hade hittat på vår vind (i samband med flytten tidigare på morgonen). Champagne har aldrig smakat så gott som det gjorde den natten och flytten var den hittills absolut roligaste jag upplevt, trotts tung soffa och lång bilfärd!

    • moveria

      Tack för ditt bidrag Freddie! Vilken härlig avslutning med Champagne 🙂 Eftersom du är en av de 30 första som tävlar kommer du att strax få mer information via mail.

  • Sebastian

    Jag kommer ihåg när en kompis ringde och frågade om jag kunde hjälpa till att flytta på en vardag. Jag hade inte riktigt tid, men han sa att jag kanske kunde komma på min jobblunch och bara hjälpa till med de otympligaste sakerna. Jag gjorde så, det jag då upptäckte var att hans tjej inte var med, han flyttade ut ur deras lägenhet mitt på en vardag utan att hon hade en aning. Han fick lova att aldrig berätta att jag hjälpt till…

    • moveria

      Nu undrar man ju hur den relationen slutade… 😉 Tack för ditt bidrag! Du är en av de 30 första, mer information om ditt val får du via mail.

  • axel larsson

    Jag och min flickvän har byggt hus på landet. Vi hade en jäkligt läskig grej som vi var med om första natten. Vi hade precis gått och lagt oss och låg och blundade, inväntade snubben med sanden. Ni vet, John blund.

    Nya på landet, med stadens balliho och neon bakom sig, var det en omställning att flytta ut till det kalla landskapet och bäcksvarta mörkret. Men den här kvällen var inte bäcksvart som korpens fjäderklädda kropp. Nej, den här kvällen lös mystikens månsken över oss. När vi låg där, färdig pussade och tilltuffsade, började kattugglan att hoa. Ni vet så där högt och nära, likt en skräckis på stans biograf. Efter ett tag blev jag fly förbannad på fågeln och flög upp ur sängen för att kanske ha en chans att se den. Men nej. Jag såg ingen uggla. Det var så ljust från månen men ändå läskigt ljus ute. Då, fick jag ilskan i halsen. Ett ljus kom svepandes upp för våran backe. Och försvann. Kom tillbaka. Och försvann. Och samtidigt hoade kattugglan högt och tydligt.

    Jag brukar inte vara en vek typ men trots mitt mod, vågade jag inte gå ut för att se va det var. Den fege hade tagit över min kropp. Morgonen efter, sökte jag på en stor sökmotor på internet på kattugglan och det stod att den i folktro är förknippad med döden.

    Jäkligt obehaglig första natt i huset.

    • moveria

      Den natten hade jag inte velat vara med om 😉 Tack för ditt bidrag! Du är en av de 30 första som tävlar och du kommer därför få mer information via mail.

  • Sanna

    Jag har egentligen bara en flytthistoria. Den handlar om när jag flyttade hemifrån ner till Lund. En större blandning av känslor har jag nog inte upplevt på samma gång sedan dess. Jag kände mig lycklig och rädd, stor och liten, modig och feg, säker och osäker – allt på samma gång. Första natten i en ny stad utan vänner var ganska tung. Att jag inte ägde en enda lampa gjorde det inte bättre när jag ensam i mörkret låg och tänkte på hur detta skulle gå. I det ögonblicket kunde jag inte ana hur fantastiskt roligt och bra det skulle bli framöver! Tips till förstagångsflyttare: se till att ha med dig en lampa.

    • moveria

      Mycket bra tips! Har själv varit i samma situation – stora mörka ytor, och ingen lampa.. Tack för ditt bidrag! Du är en av de första 30 som tävlar, du kommer att få mer information via mail.

  • Wiebs R.

    My best moving story is about moving to Sweden. Having basically lived out of a suitcase for the past couple of years due to exchange semesters, study abroad, internships, etc. I finally had the opportunity to move somewhere by car instead of flying. This meant to freedom to take almost everything that was dear to me, we even managed to squeeze my bike into the trailer that would come with us to Sweden. After an 8 hour tour from Germany we finally arrived and started putting all our stuff into the lift to transport it up into the second floor. Unfortunately the lift got stuck half way up, so all the furniture and suitcases was ”lost” for the first day, until the lift workers came to rescue out stuff 🙂

    • moveria

      Wow, that must have been so frustrating!! Thank you for your particopation. We will send you more information by mail about you choises!

  • Therese Svensson

    Nu när äntligen vårt hus stod klart för inflyttning strax före jul 2012, skulle jag och min sambo få uppleva en ordentlig historia. Vi hade från vår byggfirma fått nycklar och besked om inflytt till den 18 december. Efter en höst med evig väntan och ett antal problem i bagaget var vi nu förväntansfulla över en flytt till vårt hus. Förväntan var så stor att vi två veckor i förväg gick och hyrde en stor flyttbil från en av de större mackarna i stan till just inflyttningsdatumet.
    Klockan 10.00 mötte vi upp besiktningsman, kommunmän och byggfirman på plats vid huset för en slutbesiktning. Nu var det pirr i magen. Allt var i sin ordning och flyttbilen stod klar för användning hos macken. Vad skulle kunna gå fel? Jo just detta, kommunen kunde inte få klart alla pappren förren till klockan fem på eftermiddagen. Jaha där stod vi med ett färdigt hus och en inhyrd bil tom. klockan 20.00 samma dag. Nu var den stora frågan, hur skulle vi hinna med att flytta hela lägenheten på 3 timmar när avståndet mellan ,lägenheten och huset, var 1 timma enkel resa.
    Förväntan byttes snart ut mot aggretion, hur skulle vi få allt att klaffa. Under hela kvällen hann vi få ut två sängar, soffan och ett större skåp. Sen var det daggs att lämna tillbaka bilen till uthyrningsfirman. Nu kanske ni undrar hur det gick med resten?
    Nu hade vi totalt 4 dagar på oss att tömma förrådsutrymmen och lägenheten innan vår inbokade flyttstäd skulle ske. Nu var det stressiga dygn som väntade. Bilarna på uthyrningsfirmorna var slut så nu skulle vår Volvo V40 få jobba. Med ett heltids jobb på dagarna så hade man inte någon större tid att lägga på flytten. På kvällarna som fanns kvar att jobba på blev det ett väldans pendlande. På dessa 6 år vi bott i lägenhet hade vi samlat på oss lite väl mycket, det uppdagades ordentligt. Många turer fram och tillbaka med fullproppad bil och tankarna på en jul i vårt nya hus var långt borta.

    Kan ni tänka er, vi hann.

    24 december på självaste julafton,kl 9.00 steg vi upp i huset. Tände en brasa och avnjöt en underbar frukost.

    Nu levde livet.

    • moveria

      En onekligen stressig flytt, men som till slut fick ett underbart resultat! 🙂 Tack för ditt bidrag! Du är en av de 30 första som medverkar i tävlingen och du kommer få mer information via mail angående ditt val.

  • Annika

    Att flytta kan vara så mycket.

    Mina underbara grannar som alltid funnits på andra sidan den lilla skogsbacken har plötsligt blivit gamla och flyttar nu under påsken från landet till ett s k trygghetsboende i stan. Hur känns det att lämna huset där man föddes för att man inte längre orkar klippa gräset, skotta snön och har svårt att gå uppför trapporna? Hur känns det att flytta in bland avgaser och andra människor när man bara haft frisk luft, äppelträd och fågelsång utanför fönstret, när man varje dag i hela sitt liv har eldat med ved och lyssnat på hur det sprakar i spisen? Är det skönt att slippa ensamheten, eller kommer man att längta efter stillheten? Och vilka kommer att bli mina nya grannar? Vem eller vilka flyttar in här? Jag är också van vid lugnet och stillheten, ett aktivt val jag gjort i mitt boende för att klara av ett hektiskt arbetsliv. Hur blir det om den tillvaron rubbas?

    Jag har nog ett av de roligaste jobben jag kan tänka mig. Jag jobbar med en jättestor flytt av en hel arbetsplats, och kanske är det därför som jag funderar mycket kring detta ämne, inte bara ur ett eget och personligt perspektiv. Det är inte vilken arbetsplats som helst, utan ett helt museimagasin innehållandes miljontals gamla och känsliga föremål och till detta ett helt arkiv. Mycket kretsar kring packning, logistik och transporter, men också kring funktionsanpassning av de nya lokalerna och att förbättra de anställdas miljö. Mina inledande tankar kring att kombinera ro med ett hektiskt arbete för att hitta balans i tillvaron följer med i hela processen. Flytten beräknas ta två och ett halvt år.

    Vi tillbringar en stor del av vår vakna tid på jobbet. Vi jobbar, äter, umgås och utvecklas med våra arbetskamrater. Jobbet är vårt andra hem, vare sig vi vill det eller ej. Det måste vara roligt att jobba och det måste vara en trivsam miljö för att man ska må bra på sitt jobb. I vår flytt har vi möjlighet att påverka vår framtida arbetsmiljö. Trots att min arbetsplats tillhör en stor myndighet får vi vara med och skapa vårt eget ”boende” på jobbet. Vi får friheten att utforma våra egna arbetsplatser, välja möbler, gardiner och färger. Någon har valt att inreda sin del med antika möbler, en annan helt modernt. Arkitekten har fått nöja sig med att göra de tekniska ritningarna.

    När jag satte mig för att skriva ner min flytthistoria till denna blogg, så hade jag tänkt skriva om alla häftiga museiföremål som jag har förmånen att få jobba med i en flytt som pågår under ett par år. Det handlar om vikingatida svärd, mumier, antika krukor och yxor från sten- och bronsålder. Varje kulturhistoriskt intresserad person skulle vara grön av avund. Men ändå är det inte föremålen i sig eller ens flytten i sig som är det stora med vår flytt. Det stora ligger i att få vara delaktig i att skapa sin arbetsplats och sin arbetsmiljö. Att inse att arbetsplatsen är minst lika viktig som det egna hemmet. Att göra något bra av varje flytt, vare sig den är privat eller arbetsrelaterad, frivillig eller påtvingad.

    Att flytta är en del av livet, oavsett när i livet det sker. Så även för mina underbara grannar på ålderns höst. Passa på att ta tillvara möjligheterna.

    • moveria

      Fantastiskt fina och rörande flyttord! Tack för ditt bidrag, du är en av de 30 första som medverkar i tävlingen och du kommer få mer information via mail angående ditt val.

  • Agnes

    Ett av mina studieår spenderade jag i Toulouse, Frankrike. Första tiden bodde jag inneboende hos ett par fransoser, men flyttade ganska fort till en hyreslägenhet tillsammans med en annan utbytesstudent. Där kunde vi i och för sig tyvärr inte bo kvar så länge då medelåldern på grannarna i huset inte understeg 60 år och inte var jätteförtjusta i våra bjudningar där inte bara våra vänner kom över utan även polisen…

    I vilket fall som helst så flyttade vi till en annan hyreslägenhet under villkor att vi köpte de tidigare hyresgästernas hela bohag. Perfekt tänkte vi som inte hade några som helst möbler, och tänkte inte på vad som skulle hända när det var dags att flytta tillbaka till Sverige. Men när det närmade sig lyckades vi hitta en kille som ville köpa det mesta och vi bestämde tid. Vi väntade. Och väntade. Ingen dök upp. Till slut insåg vi att han inte skulle komma. Och där stod vi, ett par dagar innan det var dags att lämna in nycklarna, med alltifrån sängar, tvättmaskin och tavlor till tv, soffor och julgran. Vi hittade ingen annan lösning än att ta hjälp av några kompisar och bar ner allt i soprummet. Som tur var hade vi precis fått reda på att nästa hyresgäst gärna ville ta över sängarna och sofforna. Och gud så glada vi var för det. Men resten fick se sitt öde i ett soprum. Allt förutom en porslinshund, som fick flytta till en kompis som bodde lite mer permanent i stan, och en dvd-spelare som fick följa med mig hem till Sverige.

    Glad över att ha löst situationen, upptäckte jag plötsligt att jag bokat min flygresa hem till fel datum, en hel månad fel! Det var inte mycket annat att göra än att springa till biblioteket (där internet fanns) och försöka hitta ett annat sätt att ta sig hem. Det resulterade i att jag, några tusenlappar fattigare, kl 5.00 på hemresedagen tog min ohyggligt tunga ryggsäck innehållande alla mina gamla och nya tillhörigheter såsom kläder, dvd-spelare och basthatt och lämnade in nycklarna till hyresvärden. Jag satte mig sedan på tåget till Paris, där jag sedan lämnade min ryggsäck i ett säkerhetsskåp för att ge mig ut och se allt man skulle se i Paris på fyra timmar. Det var både stressigt, svettigt och svidigt om fötterna.

    Jag hämtade sedan upp min ryggsäck och tog tunnelbanan till en busstation för att åka buss därifrån till Köpenhamn. Att åka tunnelbana i Paris i rusningstid är i sig inte lätt. Det var ca 40 gånger svårare med en svettig kropp, en 50-kilospackning och en basthatt. Väl framme på busstationen letade jag mig fram till rätt buss, lastade in mitt bagage i bagageutrymmet och drog en lättnande suck när jag insåg att personen som fått platsen bredvid mig vad en liten flicka på ca 8 år. Hurra! Här kunde jag breda ut mig. Det blev kväll och alla i bussen skulle sova, även jag. Jag tog fram min kudde som jag lagt på hatthyllan och satte mig tillrätta, redo att sluta ögonen. Då började flickan bredvid mig gråta. Hennes mamma på andra sidan gången försökte trösta henne men hon fortsatte gråta. De pratade ett språk jag inte kunde förstå, så jag vände mig mot henne för att se om jag kunde hjälpa till. Mitt samvete kunde inte säga annat till mig än att erbjuda flickan min kudde, och i samma sekund jag gjorde det så ångrade jag mig djupt. Flickan blev glad och sov som en stock hela natten. Det gjorde inte jag.

    Framme i Köpenhamn tänkte jag ”Skönt, nu är det bara SJ kvar, det här blir en lätt match”. Det skulle jag inte ha tänkt. På tågstationen i Köpenhamn fick jag inte hämta ut min biljett (Köpenhamn – Stockholm) som jag några dagar innan hade köpt på internet. Jag fick veta att man på alla andra orter dit SJ körde kunde man hämta biljetter, men inte i Köpenhamn. Närmaste uthämtningsställe fanns på Kastrup, flygplatsen. Jag tog mig dit med ett tåg, som för övrigt inte var helt gratis, och hittade till slut en SJ-biljettautomat. Men mitt bokningsnummer hade jag visst glömt att anteckna. Ännu svettigare än jag varit i Paris, köpte jag mig en burgare och slog mig ner bredvid automaten. Jag ringde till min mamma som jag guidade in på min mail och fick bokningsnumret. Biljetten kom ut och jag drog en yes-gest lite i smyg. Jag kunde dock inte hoppa på mitt tåg på Kastrup, utan fick lov att åka ett pendeltåg till Malmö först. Pendeltåget var smockfullt och jag fick stå. En farbror med ett barnbarn satt på sätet bredvid där jag stod, och barnbarnet frågade på skånska ”Morfar, varför har hon en sån där hatt?” och pekade på mig. Vid det här laget var jag förbannat less på min basthatt och önskade att jag hade skänkt den till bättre behövande redan i Toulouse. Morfarn svarade på bredare skånska att jag nog var en backpacker som just nu var på en lång resa i flera olika länder. Han vände sig sedan till mig och frågade ”Where are you from?”. Jag kunde inte låta bli att småskratta och svarade på svenska ”Jag är från Sverige, jag flyttar hem nu”. Vi skrattade tillsammans en liten stund och sedan gick jag av, letade upp Stockholmståget, slängde av mig min packning, drog av mig skorna och somnade leendes. Jag vaknade till i Östergötland, tittade ut på fälten och tänkte att nu har jag snart flyttat hem.

    Kl. 23.11 tog jag tåget från Stockholm till Uppsala. Drygt en timme senare stapplade jag mig upp i trapporna till mitt studentrum på Rackarberget. Den natten sov jag gott.

    Flytten till Sverige blev en dyr historia. Ett bohag som jag aldrig fick några pengar för och en jäkla massa extra pengar lagda på tåg, buss och tunnelbana för att jag köpt en flygbiljett till fel datum som jag inte kunde utnyttja. Basthatten blev dessutom stulen under en fest någon vecka efter hemkomsten. Och dvd-spelaren pajade efter någon månad.

    • moveria

      Wow, vilken historia. En riktigt dyr, svettig och lång hemflytt 😉 Tack för ditt bidrag! Du är en av de 30 första som medverkar i tävlingen och du kommer få mer information via mail angående ditt val.

Kommentera